Projektet delade i början av projektet ut en enkät om jämställdhet, tillgänglighet och likabehandling till företagen, olika antal beroende på företagens storlek. Vi ville att man fördelade enkäterna på de olika enheterna på företagen för att få ett så brett svar som möjligt på frågorna.
En likadan enkät delades ut i slutet av projektet och syftet var att vi ville se om det blev någon skillnad på svaren. Tyvärr blev svarsfrekvensen lägre i slutet av projektet. En rimlig orsak till det var att vi inte kunde åka ut till företagen (på grund av pandemin) för att lämna och samla in enkäterna utan fick skicka per post. Antal svar på första enkäten var 151 stycken och på sista enkäten 52 stycken.
På mitt företag har alla samma möjlighet till utveckling, oavsett bakgrundsfaktorer som till exempel födelseland, ålder, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.
(skala 1-4, där 1= instämmer inte alls, 4= instämmer i hög grad)
På första enkäten svarade:
6 % 1, 10 % 2, 24 % 3, 58 % 4
Några av kommentarerna:
”Motorbranschen måste höja sin status för att locka till sig kvalificerade arbetstagare”
”Fördomar och olika behandlingar av kvinnor i branschen kommer mer från kunder än internt”
”Vet inte men det borde stämma även om jargongen kan vara hård men hjärtlig”
På samma fråga från sista enkäten svarade:
0 % 1, 6 % 2, 18 % 3, 76 % 4
Kommentar:
”Tror dessvärre ibland att vi tycker vi är fulla av förståelse men våra normer spelar oss ett spratt och därmed då kanske gör oss påminda om att vi inte alltid är 100 % kompletta. Vi är inte mer än människor så genom att prata om det ökar vi vår medvetenhet och först då kan bli bättre”.
Motorbranschen har svårt att rekrytera framförallt kvinnor (speciellt på kollektivsidan) vad tror du det beror på?
Kommentarer från första enkäten:
”Tungt arbete”, ”Man tror att det är bara grovgöra”, ”Tror att det kan vara rätt hård attityd i alla fall ute på verkstaden, även om man inte menar så illa kan det uppfattas fel/hårt”, ”Måste tåla den jargong som är på många arbetsplatser”
Kommentarer från sista enkäten:
”Det handlar om kulturen, jargongen och sättet att leda. Branschen behöver moderniseras och anamma ett mer inkluderande perspektiv”, ”Det är en tuffare miljö. Både kunder och kollegor har en tuff attityd”, ”Tungt och smutsigt arbete”.
På mitt företag har kvinnor och män samma möjligheter till kompetensutveckling.
(skala 1-4, där 1= instämmer inte alls, 4= instämmer i högsta grad)
På första enkäten svarade:
2 % 1, 3 % 2, 13 % 3, 67 % 4
På sista enkäten svarade:
0 % 1, 4 % 2, 10 % 3, 86 % 4
På mitt företag finns verktyg/utrustning som är anpassade till både kvinnor och män.
(skala 1-4, där 1= instämmer inte alls, 4= instämmer i högsta grad)
På första enkäten svarade:
1 % 1, 45 % 2, 24 % 3, 58 % 4, 10% Vet ej.
På sista enkäten svarade:
0 % 1, 2 % 2, 19 % 3, 69 % 4, 10 % Vet ej.
Mitt företag har ett dokument (en plan eller policy) för vårt arbete med jämställdhet
På första enkäten svarade:
38 % Ja, 9 % Nej, 53 % Vet ej.
På sista enkäten svarade:
48 % Ja, 14 % Nej, 38 % Vet ej.
Vi kunde utläsa från svaren i första enkäten att det fanns ett kompetensbehov. Tyvärr kan man inte dra stora slutsatser från svaren i den sista enkäten då svarsmängden är låg. Men vi är övertygade om att de utbildningar som genomförts i projektets regi gett avtryck och att vi skulle kunnat förändra än mer om pandemin inte förhindrat större insatser inom området.
Utbildningsleverantören inom området inkludering tog fram en utbildning kallad ”Inkludering i praktiken- för en Hållbar Motorbransch” men det återstod att få upp intresset för utbildningen. Vi valde att bjuda in deltagande företag till frukostseminarium, där de kunde få ett smakprov på utbildningens innehåll. Det gav resultat. Omedelbart fick vi in flera anmälningar, den första var ledningsgruppen på ett större företag. Flera andra företag ville boka in sig på utbildningen för all sin personal, vid kick-offer eller liknande sammankomster. Tyvärr satte pandemin stopp för den typen av utbildningar under våren 2020.
Hösten 2020 drog inkluderingsutbildningarna ändå igång, denna gång helt digitalt. Men då tillgången till dataskärmar och vana att utbilda sig framför en skärm så gott som saknades på kollektivsidan valde vi att vända oss mestadels till tjänstemän.